I skydd av örnens vingar

Vår basutställning I skydd av örnens vingar berättar om livet på en liten ort som alltid levt i takt med maskinerna i fabriken.

Vid foten av pappersfabrikens skorsten bekantar vi oss med patronernas och arbetarnas vardag och fest. Utställningen leder oss via rekryteringen till kontoret, skogen och fabriken, till arbetskamraterna och affärslivet.
Fabriken förädlade inte enbart papper utan också arkitektur, konst och hela samhället. Den har också påverkat människornas fotsteg från födelsen till graven.
Utställningen reser i tiden med hjälp av interaktiv utställningsteknik och skapar möten med människor som befinner sig mitt i turbulent historia och vardagliga händelser. Fatta luren och vrid på ratten: välj ett objekt som intresserar dig och lyssna till historierna. Bekanta dig med de talande trämänniskorna, testa din förmåga som företagsledare i början av 1900-talet eller titta in genom luckorna i Serlachius imperium.

Födelsemyten

Apotekaren G.A. Serlachius kom till Mänttä år 1868 för att grunda ett träsliperi. Att tillverka pappersmassa av trä var den tidens toppteknologi, och hoppet om att bli rik snabbt drog affärsmän till forsarna överallt i Finland. För Serlachius genererade fabrikerna i Mänttä mer bekymmer än pengar. Grundandet av fabriken i Mänttä var ändå den hittills viktigaste händelsen i ortens historia. Orten utvecklades småningom till en typisk finländsk pappersindustriort där man levde på bolagets villkor och i skydd av örnens vingar.
Familjen Serlachius ledde bolaget under fyra generationer, och mänttäborna växte under generation efter generation upp till fabriksarbetare. Samtidigt växte bolaget: man köpte Tako i Tammerfors, Kangas pappersfabrik i Jyväskylä, Kolho sågverk och många andra fabriker på olika orter. Mänttä blev centrum för den nationella skogsindustrikoncernen.
När Gösta Serlachius byggde ett nytt huvudkontor för sitt bolag på 1930-talet ville man ändå berätta om just den tid då bolaget grundades genom. Därför lät man måla en fris i den mest centrala delen av kontoret. Den beskrev patronens ankomst, hur träsliperiet byggdes och hur produktionen och affärsverksamheten startade.
Konstnären Lennart Segerstråle, som målade frisen, gav i sitt arbete fabrikens grundande mytiska drag genom att poängtera patronens beslutsamhet och arbetarnas uthållighet i svåra förhållanden.

Fors, trä och människor

Varför kom G.A. Serlachius just till Mänttä? Tre saker lockade honom till orten: energi, råvaran och tillgången till arbetskraft.
I Mänttä fanns en relativt billig fors, som Serlachius hade råd att köpa, stora mängder billigt trä för tillverkning av slipmassa och tillräckligt med lantbefolkning bland vilken arbetare kunde värvas till sliperiet. Det var grunden för industrin i Mänttä.
I rummets installation presenteras utgångspunkterna för Mänttäs industri.

Välkommen!

Föreställ dig för ett ögonblick att du själv någon gång på 1950-talet kommit till fabriken i Mänttä för att söka jobb.

Om bolaget hade beslutat att anställa dig hade du först fått bläddra i den lilla boken Välkommen till Mänttä fabrik. Dess huvudperson "Matti Mänttäläinen" hade berättat dig allt det väsentliga om bolaget och Mänttä.

Med hjälp av rummets mekaniska multimediestationer kan du bekanta dig med hur Matti Mänttäläinen en gång utbildade nya Mänttäbor i bolagets vanor.

I rummet kan du dessutom undersöka hur trä förädlas till papper samt beundra ett konstverk vars förebild är den första pappersmaskinen som producerade smörpapper i Mänttä.

I arbetets tecken

Största delen av familjerna i Mänttä har traditionellt fått sin utkomst från bolaget, som grundades av G.A. Serlachius. Mänttäborna har arbetat i bolagets skogar, fabriker, kontor, laboratorier och vid dess försäljningsdiskar. Liknande arbete har också gjorts på bolagets övriga fabriksorter från Tammerfors till Jyväskylä och Kolho.

Arbetets art har varierat under olika tidsperioder. På G.A. Serlachius tid inlärdes arbetet vanligen praktiskt, utan mera omfattande studier. Senare började kunskaperna och färdigheterna för olika uppgifter kräva allt mer utbildning.

Också arbetsredskapen har utvecklats. Vid industrialiseringens genombrott var de olika maskinerna, anordningarna och hjälpmedlen stora, klumpiga och farliga. Senare har den tekniska utvecklingen utformat dem så att de i mycket högre grad motsvarar den anställdas behov.

I rummets installationer kan man bekanta sig med den mångfald av uppgifter som skogsindustriföretaget erbjöd sina anställda och se olika slags gamla och nya verktyg.

Familjenytt inom bolaget

Ingenjörer, arbetsledare, kontorister, maskinskötare, cellulosakokare, sorterare, skogshuggare, byggnadsarbetare, portvakter, springbud - i Mänttä och på bolagets övriga fabriksorter har det arbetat människor med många olika uppgifter.

Historierna som du hör i rummet har dramatiserats, men de baserar sig i hög grad på verkliga människoöden.

De människoöden som du ser på väggen är däremot verkliga. Biografier över mänttäbor och andra finländare som varit i Serlachius-bolagets tjänst har dokumenterats bl.a. i kolumnen "familjenytt inom bolaget" i tidningen Fabriken och vi, där man presenterade bolagets arbetstagare som fyllde år.

Mänttäs patroner

Familjeföretagen har en central plats i den finländska skogsindustrins historia. Patronerna försökte uppfostra sina söner till efterträdare och överlämnade gärna frukten av sitt arbete till sina avkomlingar.

Också G.A. Serlachius Ab var ett familjeföretag: även om direktörerna byttes ut satt det alltid en Serlachius i ledningen. För Mänttäborna utgjorde representanterna för släkten Serlachius ledande figurer både inom bolaget och i samhället.

Fyra representanter för familjen Serlachius - G.A., Gösta, R. Erik och Gustaf - ledde bolaget i den anda som motsvarade deras egen tid. Som ett resultat av deras eget arbete och det arbete som utfördes av personer som arbetade under dem utvecklades det lilla träsliperiet till ett stort pappersbruk och senare till en nationell skogsindustrikoncern. Expansionen och den tekniska utvecklingen ledde till en nästan kontinuerlig produktionstillväxt. Slutligen fusionerades bolaget med sin konkurrent till en jättelik koncern med världsomfattande produktion och verksamhet.

I rummet kan du bekanta dig med hur de olika representanterna för släkten Serlachius ledde bolaget. Du får höra om G.A. Serlachius glädje och sorg, du kan hoppa i Gösta Serlachius stövlar när han utvidgade bolaget, du ser hur R. Erik Serlachius mångfaldigade bolagets produktion och hör hur bolaget fusionerades på Gustaf Serlachius tid.

Serlachius imperium?

I G.A. Serlachius Ab:s Mänttä levde man alltid - beroende på utgångspunkten - antingen i ljuset eller i skuggan av fabriken.

Fabrikernas centrala ställning, de patriarkaliska patronerna och bolagets sociala verksamhet ledde till att en Mänttäbo hade kontakt med bolaget i nästan alla skeden av livet. Av historiska skäl skötte bolaget också många uppgifter som normalt hörde till kommunen eller staten.

Situationen förändrades först på 1970-talet då bolaget systematiskt började frigöra sig från sina samhälleliga skyldigheter.

Rummet har en jättelik "adventskalender" där Mänttäs samhälleliga historia öppnar sig bakom luckorna.

Svåra tider

I Mänttä har pappersproduktionen och det normala livet avbrutits tre gånger på grund av krig: 1918 på grund av inbördeskriget, 1939-40 på grund av vinterkriget och 1941-44 på grund av fortsättningskriget.

Trots att själva krigandet i huvudsak försiggått på annat håll har krisperioderna på många sätt påverkat förhållandena på orten. Medan männen krigade tog kvinnorna ansvar för fabriksdriften, och fabrikerna inriktades på produktion av krigsförnödenheter.

Rummets installation visar vilken inverkan krigen haft på samhället i Mänttä. Många föremål från krigsbyten till handarbeten vittnar om krigstidens vardag.

På resa!

På G.A. Serlachius och Gösta Serlachius tid var det främst de rikaste som kunde resa utomlands. De gjorde både arbetsresor och fritidsresor.

Från och med 1960-talet har resandet demokratiserats: också vanliga fabriksarbetare har tillbringat semestrar i söderns sol.

Samtidigt har Mänttä dragit till sig besökare från utlandet. Berömda gäster har fört in exotik och färg i ortsbefolkningens liv.

I rummet finns en järnvägsstation från Paris och en från Mänttä, och via dessa presenteras resenärernas historia både i Mänttä och ute i världen.

Mänttä jubilerar

Som motvikt till arbetet har man också firat i Mänttä.

Under patronernas och bolagets märkesår har man arrangerat stora fester och många andra folkfester har ordnats ända sedan 1800-talet. Senare har det vid sidan av de gemensamma festerna arrangerats ett stort antal avgiftsbelagda nöjestillställningar.

Installationen i rummet ger en möjlighet att bekanta sig med Mänttäbornas uppsluppna festtradition. Genom att bläddra i minnesalbumet kan du noggrannare studera många historiska fester i Mänttä.

Planeringen av Mänttä

G.A. Serlachius började under 1800-talets sista år köpa hus i Mänttä för att kunna utveckla samhället i Mänttä enligt brukets behov. I början av 1900-talet ägde bolaget nästan all mark i Mänttä och dess näromgivning. Stadens hela nuvarande centrum har småningom byggts på mark som övergått i bolagets ägo.

När marken var i bolagets ägo började bolaget idka aktiv samhällsplanering. Mänttä brukssamhälle byggdes i huvudsak på 1910- och 1920-talen under Gösta Serlachius tid. Han var mycket intresserad av samhällsplanering och försökte utveckla Mänttä till ett idealiskt brukssamhälle enligt tidens modeinriktningar.

Planerna utarbetades av Serlachius favoritarkitekter - först Valther Thomé, senare W.G. Palmqvist och i slutskedet Heimo Kautonen.

I rummet kan man bekanta sig med Mänttäs samhällsplaneringshistoria.

Serlachius arkitekter

De centrala byggnaderna i Mänttä planerades och byggdes under första hälften av 1900-talet som ett samarbete mellan Gösta Serlachius och de främsta arkitekterna i vårt land. Mänttä har ofta betecknats som en skapelse av just Gösta Serlachius.

När det var som bäst var samarbetet mellan Serlachius och hans arkitekter ett kompanjonskap och ett kreativt och flexibelt utarbetande av projekt. Som värst innebar det att byggherren blandade sig i minsta lilla detalj och ifrågasatte arkitektens yrkeskunskap, vilket ofta ledde till att vägarna skildes. "Bolagets arkitekt" borde enligt Serlachius vara intresserad av alla arbetsuppdrag från samhällsplanering till fabriksbyggnader, representationshus, bostadshus och minsta lilla skjul.

I det arkitektkontor som installerats i rummet kan du bekanta dig med samarbetet mellan Gösta Serlachius och hans arkitekt samt frukterna av samarbetet.

Bolagets bostadsproduktion

Vid byggandet av Mänttä har släkten Serlachius försökt skapa ett samhälle som utgör en estetisk och funktionell helhet kring fabriken. Man har i synnerhet ansett att de bruksanställdas boendeförhållanden i hög grad är en del av bolagets eget välbefinnande.

I Mänttä har man ofta varit tvungen att lösa svåra problem med bostadspolitik: bostadsbrist har varit ett problem på orten när det växande bostadsbehovet har överstigit samhällets bostadsutbud. Därför blev en av de viktigaste målsättningarna i bolagets samhälleliga och sociala verksamhet att lösa bostadsproblemet.

I rummets bostadsmässavdelning berättar bolaget om de idéer och ideologier som är relaterade till boende.

Det försvunna Mänttä

I Mänttä revs speciellt på 1960- och 1970-talet många byggnader som på ett väsentligt sätt hört till samhället. Staden har upplevt en våldsam formförändring då gamla hus fått ge rum för nya.

Diskussionen om den gamla stadsbildens öde startade i Mänttä på 1970-talet när man övervägde att riva de gamla trähusen i Asemankulma. Efter det svängde den allmänna opinionen småningom till bevarandets fördel, och många rivningshotade byggnader sparades och renoverades.

I rummet kan du med hjälp av miniatyrmodeller bekanta dig med många hus i Mänttä som rivits redan för länge sen.

Vita huset

Vita huset, som Gösta Serlachius lät bygga, fungerade som G.A. Serlachius Ab:s huvudkontor från 1934, då huset stod färdigt, till fusionen med Metsäliiton teollisuus 1986. Huset planerades av arkitektbröderna Bertel och Valter Jung samt som representanter för byggherren bolagets överingenjör Warner Silfversparre och Gösta Serlachius själv.

Byggnaden övergick i Gösta Serlachius konststiftelses ägo år 2000. Efter det byggdes det om för museibruk och öppnades för publik år 2003.

I rummet kan man bekanta sig med Vita husets byggnadshistoria och följa med minnen av tiotals människor som arbetat i huset under olika perioder.

Museirummen

"Det allra heligaste" i G.A. Serlachius Ab:s huvudkontor, eller Vita huset, var hela tiden den serie av rum i andra våningen där bolagets högsta ledning arbetade.

Rummen har nu rekonstruerats huvudsakligen med ursprungliga möbler på det sätt som motsvarar Gösta Serlachius tid. I det första rummet satt verkställande direktörens sekreterare, i det andra verkställande direktören själv. Det tredje rummet fungerade som styrelsens sammanträdesrum.

Också rummens konstsamling är den ursprungliga, den som Gösta Serlachius investerade i på sin tid. Till den hör följande verk:

- Hannes Autere: möblernas reliefer

- Marcus Collin: triptyken Trädfällning, Trävarutransport och Cellulosa lastas ombord

- Akseli Gallen-Kallela: C.G.E. Mannerheim

- Alwar Cawén: Stockflottare

- Verner Thomé: Porträtt av bergsrådet Gösta Serlachius

- Okänd konstnär: kopia av Gallen-Kallelas målning Porträtt av kommerserådet Gustaf Adolf Serlachius

- Emil Wikström: Mänttä fabriker

- Hjalmar Munsterhjelm: Kommerserådets G.A. Serlachius första hem i Mänttä

- Jonas Bergenheim: Mänttä fors

Näset i Mänttä

När G.A. Serlachius kom till Mänttä fanns det några hus, kvarnar och en såg som byggts ett antal år tidigare på näset. Nu började en period med livligt byggande och området förändrades totalt. De första produktionsanläggningarna av stock ersattes redan från slutet av 1800-talet med fabriker av tegel, och när maskinerna blev större förvandlades näset småningom till ett inhägnat industriområde.

Med hjälp av de fyra miniatyrmodellerna i rummet och de tillhörande multimediepunkterna kan du undersöka hur näset i Mänttä såg ut åren 1873, 1901, 1942 oc