Gösta

Gösta, som huserar i Joenniemi gård, är ett gammalt men livskraftigt konstmuseum, vars samlingar väcker förvåning. Vi låter Gösta själv berätta:

"Jag har ju redan länge följt med hur museilivet i Finland fungerar. Jag öppnade mina dörrar år 1945. Då var jag det sjunde konstmuseet i Finland. Jag fick mitt namn efter Gösta Serlachius. Han hade avlidit tre år tidigare och änkan Ruth Serlachius beslutade att ställa ut hans konstsamling i Joenniemi gård.

De första decennierna var rätt lugna. Göstas son R. Erik Serlachius började ändå utveckla min museiverksamhet i början av 1970-talet. Konststiftelsen köpte herrgården och den omgivande parken och jag fick min första heltidsanställda intendent.

Verksamheten utvecklades ytterligare under Gustaf Serlachius tid på 1980-talet. Först restaurerades herrgården och togs i bruk i sin helhet. Utställningslokalerna fördubblades. Jag började arrangera stora utställningar med mina gamla favoritkonstnärers verk, t.ex. Akseli Gallen-Kallela, Hannes Autere, Jussi Mäntynen, Lennart Segerstråle och Albert Edelfelt. En del av utställningarna arrangerades i samarbete med andra museer och en del har också visats på andra platser.

Jag har också rest runt i största allmänhet. Redan på 1940- och 1950-talen förde jag mina konstverk till Helsingfors konsthall samt till konstmuseerna i Tammerfors och Åbo. På 1980- och 1990-talet ordnade jag utställningar i Konstmuseet Ateneum, Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm och i Amos Anderssons konstmuseum i Helsingfors. Hösten 1992 förde jag mina Gallen-Kallela-verk ända till Paris.

Det årliga besökarantalet har varierat från ca 11 000 till över 30 000. Men det är en mångdubbel publik som har bekantat sig med mina samlingar då de varit utställda på andra platser. Under de senaste åren har allt fler grupper besökt utställningen.

Jag har utökat mina samlingar avsevärt under de senaste åren. Jag har haft möjlighet att skaffa och ställa ut flera konstverk som har varit centrala för den finländska konsthistoriens utveckling.

Från början av år 2009 slog Gustaf och jag ihop våra påsar. Jag tror att vi har rätt bråda tider framför oss. Jag tänker åtminstone ordna fler utställningar än tidigare. Också de moderna formerna av museiarbete med olika publiktjänster som Gustaf för med sig till Mänttä intresserar mig.

Jag har också börjat fundera över vilket slags konst jag ska köpa in i fortsättningen. Konstvärlden ser åter riktigt fräsch och intressant ut …"